Presentation av mig själv i Grafiknytt 1998
Jag ser mig själv som en upptäcksresande och forskare i det undermedvetna landet som vi alla har inom oss, vi kan även kalla det kärnan. Det är i detta land som jag hittar olika känslolägen, nya tankar och erfarenheter som jag förevigar i mitt arbete som konstnär. Olika skeenden, samband och tillstånd som inte låter sig förklaras i ord, icke verbal kommunikation, visualiseras i detta arbete. Betalningen för en biljett till det omedvetna landet är introspektion och känslighet. Resan är en meditations-stund i vaket tillstånd med uttryckslust som färdmedel. Vägen för att få känslomässig kontakt med ett uttrycksmedel går ofta via tekniken. När man har blivit vän med tekniken och den fungerar utan att man behöver tänka på det och det blir som jag vill att det skall bli, då har jag hittat nyckeln till det fria skapandet. För mig har grafik blivit ett eget och unikt uttrycksmedel, som knyter ihop måleri och teckning. Ett viktigt uttryckssätt. Jag tvingas att skapa med andra delar av mig själv, jag upptäcker nya landskap i det inre livet. Det tar tid att upptäcka vem det är som bor därinne och hur han agerar därute. Hur han än agerar så är det uttrycket som är det viktiga. En handling som mynnar från en kropp och själ, någon som försöker kommunicera, försöker att förstå omvärlden och sig själv genom att materialisera sina känslor och tankar i en yttre, konkret handling. När detta är gjort med en ärlighet mot sig själv så är det vackert, hur det än ser ut.
Kimmo Hakonen februari 1998
Öppet brev till Ingrid Elam och Crispin Ahlström
Jag heter Kimmo Hakonen och har utställning tillsammans med Per-Gunnar Kramer på Galleri Bergman. Jag fick höra att du hade besökt utställningen och blev glad. När jag sedan läser ditt uttalande i GP så blir jag besviken och förstår att det var bara din kropp som var där, du hade glömt att förflytta dig dit rent själsligt. För ditt uttalande var tunnare än vatten. Inga fiskar, inga växter, inget levande, bara lite sand på botten. GP är en stor tidning i Sveriges andra stad, det är ingen landsortstidning med begränsade resurser och begränsat urval av människor som vill arbeta där. En recension är mer än en beskrivning rent fysiskt av något, det krävs mer. En recension när den är som bäst innehåller analys av innehåll, beskrivning, egen bedömning. Det är bra när det recenserade har silats genom recensentens egna kunskaps, erfarenhet och känslofilter. Kultursidorna är väl till för att berätta, debattera och bedömma de djupare sidorna av mänskligheten, det spektrum av olika känslor och tankar som människor har. Det är väl sidor där annat än ren underhållning med skratt och spänning kan ha sitt forum. Vad jag vill säga med detta är att fördjupning av konstkritiken är bra för att få bättre förståelse för andra mänskliga uttryck. Det handlar om att ta sina egna och andra människors känslor och skapande på allvar, det är ingen lek det är mental överlevnad som människa. Avslutningsvis vill jag säga att helt enkelt beskriva något utan att sila det genom sin erfarenhet och sina känslor det kan vem som helst. Det räcker inte med att skjuta från höften, det krävs mer för att det skall bli bra, det krävs passion, engagemang och blod. Jag är öppen för konstruktiv kritik dålig som god, något som kan utveckla tänkandet. Det är slapphet och lathet jag reagerar mot som är fallet i denna artikel. Jag hälsar GP välkomna till mina kommande utställningar men blir det inte innehållsmässigt bättre än så här så kan det lika väl kvitta.
Med vänliga hälsningar Kimmo Hakonen Göteborg 980120
To the outside
To get to the outside takes time and time and more time. It also takes innner strenght that the child inside you must have. It also takesmuch introspectionand a lot of thinking, to figure out who is inside and how does he act on the outside. To get out what´s inside is not enough to look inside you must live inside to get the art to the ouside. Kimmo Hakonen
Möten hos dig på andra sidan muren.
Ditt landskap passar in precis i vyn framför mitt bo, Bakom muren som skyddar från intrång fogas ditt landskap ihop med mitt. Bilden blir nästintill prerfekt eftersom muren gömmer skarven som annars skulle ha varit synlig.
Ditt landskap är allt jag ser när jag kommer ut från boet, men det finns andra vyer runtomkring, vid sidan om och bakom.
Huvudstigen leder rakt fram och in genom en alle av rosor bort till ditt bo. När jag tittar mot mitt så ser det helt annorlunda ut precis som om jag hade gått vilse, som jag brukar göra med jämna mellanrum, i skogen häromkring.
Det är vackert här hos dig, jag brukar känna angenäma känslor här, inte bara de vanliga vardags känslorna utan andra, som jag inte alltid känner igen
Det har blivit som en drog, dessa möten.
Det doftar gott och smakar underbart, att njuta av dem. Det är alltid unikt det känns alltid på olika sätt. nya känslor föds. Drogen har mig i sitt våld. Möten. Kimmo Hakonen
Jag arbetar
med måleri, teckning och grafik fritt ur det undermedvetna och låter känslan styra. När det känns rätt blir man upprymd av en känsla, av själslig rikedom, som att ha skapat en vän, någon man kan prata med, ett liv
Kimmo Hakonen
Den mest ursprunliga komunikationsformen
Jag ser bilden som ett mer ursprungligt komunikationsmedel än text. Detta uttalande grundar sig på det faktum att bilden är något som finns hos varje människa från födseln. Vi ser direkt och skapar bilder inom oss av allt vi reagerar på. Om något t.ex. rör sig snabbt emot en så aktar man sig, när det blir mörkt så kanske man blir rädd och så vidare. Bilden är något som känns snarare än tänks fram. Med texten är det annorlunda, vi lär oss i skolan att kommunicera med text. Detta förhållande kan liknas med en apelsin, där själva apelsinen är den inuitiva bilden och skalet orden.
Kimmo Hakonen
